Jag är idiot-allergiker

Det är när jag kollar på 5:ans "Outsiders", om elallergiker, jag ser framför mig att det finns fler med samma typ av problem; Vi har en sjukdom som inte klassas som just sjukdom.

Jag märkte av sjukdomen sent i livet. Det var när en utsänd från Jehovas Vittnen knackade på dörren. När jag väl öppnade började jag känna yrsel och illamående. Just då förstod jag inte vad det kunde bero på, men fick det bekräftat när jag några dagar senare sneglade på "Svenska Hollywoodfruar", för då kom samma krämpor tillbaka igen.

Vid ett flertal tillfällen har jag blivit utsatt för tester hos läkare. De sänder in vad de anser vara idioter och förväntar sig att jag ska känna av symptomen, men tro mig när jag säger att det snarare var de som inte klassades som idioter som fick mig att må lite illa.

På jobbet sitter jag just nu ganska isolerat på ett ställe där det inte finns några idioter, men går jag för att hämta kaffe måste jag ha ögonbindeln och öronpropparna med mig, om det nu skulle falla sig så att jag stöter på en idiot i korridoren. Hemma fungerar det väldigt bra då jag där har bra människor omkring mig, samt att jag väljer att inte umgås med idioter, just för att må lite bättre. Problemet uppstår emellanåt på kvällarna dock. När jag såg Betnérs debatt med Jimmy Åkesson blev jag helt förlamad i kroppen och jag var helt övertygad om att jag var tvungen att åka till akuten. Hela tiden måste jag vara på min vakt när jag kollar på TV eller lyssnar på radion, och vara beredd på att snabbt stänga av om en idiot börjar prata.

Problemet nu är att det tenderar att bli värre och värre för var dag som går, och just nu känns det som att jag om cirka tio år helt måste isolera mig mot omvärlden. Program som "Outsiders", och nyheter om föräldrar som inte vill skicka sina elallergiska barn till skolan, bekräftar detta.

Ouch! Mår dåligt igen. Zappade förbi en dokumentär om homeopati. Nu måste jag gå och lägga mig.

Amerikanarna kan sitt kött

Just nu sitter jag som ni vet på Dafgårds säljavdelning och där driver nu vår köttexpert Jerker Sjöberg hårt för vårt importerade nötkött från USA. För att vi på bästa sätt ska få lite grepp om vad vi säljer fick vi med oss en bit innanlår och en del bogfilé. Det fina i kråksången med just bogfilén är att denna i Sverige säljs som märgpipa, och därför vanligtvis används till färs eller gryta. Jag besitter inga direkta kunskaper vad gällande kött, men jag såg ändå fram emot att följa den direkta ordern och tillaga detta hemma och återkomma med åsikter.

Utan att krångla till det med marinad och dylikt saltade jag köttet och kryddade det med Santa Maria's "Roasted garlic and pepper". Från denna enkla kryddning vandrade köttet raka vägen till grillen. Tankarna vandrade iväg en smula, så tyvärr tappade jag kontrollen över den något tunnare innanlårbiten, vilket medförde att man bara kunde skåda en liten svag nyans av rött i mitten av köttet. Bogfilén däremot nådde snudd på perfektion för min smak, och det var med ett leende på läpparna jag lade upp den på min tallrik. 

Till köttet valde vi några få potatisklyftor som vi i paket på grillen bakat, och för att göra det något mer matigt fanns där också en enklare sallad, samt ett hembakt GI-bröd med enbart flingsalt på. Såsen valde vi i detta läge helt bort för att på ett renare sätt låta munnen få smak på köttet. Det är bara att konstatera att det blev helt perfekt, och kvaliteten på köttbiten lös igenom kraftigt. Nej, det når kanske inte kvaliteten av en perfekt bit oxfilé, men är helt klart ett prisvärt alternativ. 

Stort tack till Jerker och Dafgårds för denna provsmakning!

Fredagsgrill!

Jerker Sjöberg

Mors dag sägs det...

Alltså dessa konstlade tillställningar när man ska fira mors dag. Allt eftersom åren går blir våra möten allt stelare. Det kan bero på att jag inte hört från dig sedan 2004, och det faktum att du har en tendens att inte säga ett enda ord när vi träffas denna dag som tillhör just dig, och ska firas med dina avkommor.

Är det miljön och mötesplatsen som kanske är problemet? En blomma tar jag i vanlig ordning med mig, men när vi når den plats där firandet ska ske är det ingen som välkomnar mig, snackar väder eller bjuder på kaffe. Inte en kaka ens. Är det för att det sker på en relativt öppen plats, där andra människor också är närvarande och bidrar med sin totala tystnad, som gör att du inte säger något?

Kanske är det så att det är för att du, kära mor, inte besöker oss längre som gör att denna årsdag går mer i moll än i dur. Jag är faktiskt gift med Alice nu, har en underbar dotter som du inte sett sedan hon var två månader, och till råga på allt är jag hemmansägare till ett litet grönt hus i Källby. Dina besök slutade du med redan innan brorsan stadgat sig, så jag kan väl även meddela att du missat att ta del av hans två underbara barn samt en fantastisk sambo med två underbara flickor som följde med i paketet.

Nu kanske det låter som att jag är arg, men det är inte min mening. Visst är jag besviken, men det är ju över saker du inte kan råda över. Trots tystnaden och de tråkiga mors-dag-bjudningarna älskar jag ju dig, och kommer alltid så göra...

Älholmens vänner - Behind the scenes

En vecka har passerat sedan vi sågs i Arboga, och även om de foton jag tagit inte direkt beskriver helgens händelser så bra (då jag i princip bara fotar människor) låter jag er ändå ta del av dem.

17 icke redigerade bilder, så ni får ta dem för vad de är.

Jag följde Awake, och är således lite bättre

Som jag säkert påpekat tidigare följer jag den amerikanska serien Awake, och det roligaste av allt är att jag verkar vara helt ensam om det i min vänskara. TV-serier generellt har ju fått ett uppsving, och snart finns det inte en endaste serie från USA som går folk förbi, men just Awake verkar vara en sådan.

Michael Britten råkar ut för en bilolycka med sin familj, bestående av son och fru, och serien går ut på att han lever i två parallella världar: En där frun lever och sonen är död, och en vice versa. Upplägget är genialt då Britten också är polis, i båda världarna, så vad vi får ta del av är klassisk snutserie med twitch, plus hans besök hos psykologerna som försöker analysera varför hans tillstånd har blivit som det blivit.

Visst, serien fångar mitt intresse baserat på att filmer och serier som hanterar sorgearbete, och hur detta påverkar dennes liv, alltid intresserat mig. Att detta i sin tur spädes på med helt vanligt polis-serie-upplägg sätter lite extra piff på det. Lägg sedan till att Jason Isaacs insats är fullständigt formidabel, samt att fotot och ljussättningen i scenerna för det mesta är fullständigt briljanta. Men, jag är ändå ensam om att ha följt serien.

Mitt ego spädes på av Hollywood Reporters recension av serien, då skribenten Tim Goodman tydligt påpekar att problemet med Awake är att den är för avancerad, och att man måste fokusera och tänka när man betar av avsnitt för avsnitt. Således tydliggör han också slutsatsen; "It's too complicated for the masses". Det hela påminner lite om Police Squad, en serie som också lades ner. Varför? Jo, det var ju för att det var humor som presenterades, och bara för att det inte var inlagt burkskratt krävdes det för mycket av tittaren för att hänga med så ingen förstod dess poänger.

Måste allting vara så enkelt nowadays? Måste allting skrivas på näsan, vara lättsmält och lättförståeligt för att få människors uppmärksamhet? Jag förstår inte. Och det är väl inte meningen heller. Jag kollade inte på Prison Break och Lost, samt såg bara en säsong av 24 (och fick nog), men fortsätt för guds skull att se på serier som dessa, så ni har något att snacka om i fikarummet på jobbet.

Jag är arg. Jättearg för att en serie jag gillar har lagts ner. Och bara tanken på att den lagts ner för att den är för avancerad, vilket den faktiskt inte är, gör mig ännu argare. Nämen fortsätt med att producera skit som massan vill se, så vänder jag mig till Jochen och CJ för råd om vilken serie jag ska följa härnäst.

Friends gathered...

Worlds divided, worlds combined. Different aspects of a common interest. Different views of a common view. Friends.... Friends gathered on a thin raft... Friends gathered with something in common, but not in common with the rest of the world. Friends... sharing an interest not equal with standard aspects. Friends... Together and sharing the one thing that counts: common sense. Common sense based on logic. Us. Us again. Friends that counts.

Joch spice

Andreas Anund

CiiiiiJayyy

The sun splattering all over the place...

Från Blocket till ny cykel

I flera dagar har jag tänkt på att det lätt vore värt 20 kr i annonskostnad, och sätta ut Emma till försäljning. Vet inte hur lätt det är att sälja en fullständigt bångstyrig snart åttaåring, men någon köpare borde det väl finnas. Hon är ganska flink i fingrarna, och springer snabbt, så betjänt åt någon eller varför inte mattvävare? Sedan behöver jag inte pengar heller. Byte mot en iMac funkar.

Detta till trots hade jag dåligt samvete härom dagen när jag sände iväg henne på cykel till skolan, då de skulle på cykelutflykt på eftermiddagen. Detta på en velociped som är halvt trasig, och hon tvingas sätta foten lite längre ut på den högra trampan för att inte smörja ner brallorna, då kedjeskyddet är trasigt. När vi sedan idag gick in i cykelbutiken (av en händelse, då detta ej var planerat) förklarade hon för mig att hon nog hellre ville lägga sina sparpengar på en cykel istället för inlines. Så, det faktum att hon idag har en trasig cykel, samt att jag inte tror att inlines är något för henne, gjorde att vi gick ut från butiken med en svindyr jävla Crescent.

Det har säkert ändrats tills i morgon, men just idag är jag världens bästa pappa.

Vi saknar de förenta staterna...

Som jag skrivit tidigare är jag materialist, och vanligtvis när jag är hemkommen från en resa känns den ganska snabbt som historia för mig. Problemet med USA är att jag och min kära hustru längtar tillbaka. Vi längtar tillbaka till Florida. Vi längtar tillbaka till värmen och den härliga stämningen. Vi längtar...

Det får inte dröja länge tills nästa gång, och även om det kan ses som tråkigt att åka till Florida igen gör det mig ingenting. Vi har tänkt oss Miami, Fort Lauderdale och annat runt omkring dessa städer. Att bara få vara. I värmen. I de stunder i livet när de är som bäst. Måste börja spara nu så det kan ske snart.

Passar även på att lägga upp några foton som får mig att må gott.

Underbara Key West

Trivseln i alla parker

Daytona Beach:s fantastiska strand och vågor

En lycklig familj i Disneys Mecka

Ett vackert Magic Kingdom kvällstid

Fiesta Key...

Lyckan i en människas röst

Har levt hela helgen på det samtal vilket gick av stapeln i fredags eftermiddag. Min kontaktperson på Volvo ringde som sagt, och det enda hon tog upp som ett problem var min pendling. När jag förklarade att jag var fullt införstådd med vad detta innebär, och att jag var intresserad av att möta dem igen, hörde jag hur hon i andra änden av linjen sken upp. När hon meddelade att hon skulle kolla med HR och höra av sig inom det närmsta, samt önskade mig en trevlig helg, hörde jag glädjen i hennes röst. Kanske naivt, men jag tolkade det som att hon var glad över att jag trots problematik med resandet var intresserad. Hon var glad, det hördes så väl.

De jag pratat med i min omgivning verkar se det som ett problem att jag tvingas pendla så långa sträckor per dag. För mig är det ingenting. För mig är det ingenting för att de människor som står mig närmast inte ser det som ett problem. Alice, som blir den som får det lite tyngre, är mer positivt inställd till det här än jag, nästan. Är en längre resväg ett problem när resan bär mot en destination som ger mig arbetsuppgifter inom det område jag älskar? Flera är de som fortfarande söker vad de vill göra, medan jag har hittat min bag. Det är SAP som gäller, och att stötta, bryta ner och bygga upp processer, mot de kunder som önskar min hjälp. Nog må det låta osexigt, men det tänder mig, på alla cylindrar.

Så, nu inväntar jag nästa mail från min kontaktperson, och gör det med pirr i magen.

Från krönet av kullen...

I onsdags startade resan, från dalgången upp mot kullen. Det var tack vare ett positivt bemötande som tankarna började promenaden, då det verkade vara värt mödan att ta sig uppåt även om min inställning hade visat sig vara väl naiv och positiv och jag fått vända redan i tidigt skede. Under eftermiddagen idag kom beskedet att min vandring inte varit förgäves. Jag väntar svar på när möjliga framtida reskamrater möter mig på kullens topp, och det är först efter det mötet jag vet om vandringen bär nedåt mot resans startpunkt eller över krönet.

En avbruten resa känns aldrig fullbordad, och tillfredsställer sällan resenären, om den tvingas avbrytas hallvägs mot målet. Trots att jag inte nått dit än spelar ändå bilden upp, hur jag vänder mig om och från krönet av kullen kan se min förlorade värld.

En bakvänd anställningsintervju på Volvo IT

12.30 i dag styrde jag kosan mot Göteborg och Volvo IT:s headquarter, och som tur var fick jag låna en GPS då jag aldrig annars kommit fram i det gytter av byggnader som finns där ute. Som annonserat var mötet enkelt och utan någon agenda, och det startade med att Frank och Anna-Maria presenterade koncernen och hur deras interna SAP-konsulter arbetar.

Det roliga är som sagt att jag inte sökt någon tjänst, utan de har bett mig att komma dit för att se om jag kan tänkas vilja arbeta med det de har att erbjuda. Då min CV inte är så mycket att hurra för, och det faktum att jag faller långt utanför ramarna för en akademikers utbildningshistorik, känns det en smula ovant att det inte är jag som sitter där och suktar efter anställning, utan tvärtom. Inget överdrivet predikande, men lockropen smet emellanåt ut och jag förstår att de verkar väldigt måna om att jag ska börja hos just dem.

Riktigt roligt var det också att ligga snäppet över gällande min kompetens, mot deras förväntningar. De verkade tro att jag mer eller mindre var en key-user, medan mina kunskaper kring SAP sträcker sig längre än så. Jag trodde också att det mer eller mindre skulle vara kört när hon frågade om vilka SAP-kurser jag gått, och för vilka moduler. När jag svarade "ingen" blev hon väldigt förvånad, och när jag förklarade för henne att jag var autodidakt trodde jag att förtroendet skulle vara som bortblåst, men hon blev istället imponerad. KUL!

Tyvärr så dök frågan om lön upp. Jag förklarade svårigheten för mig att komma med ett löneförslag när jag inte ens till 100% vet vad jobbet går ut på, och vad de slutligen kommer att kräva av mig. Sedan påpekade jag också att lön inte bara är den summa i kronor vilka dyker upp på lönebeskedet varje månad, utan också de förmåner jag kan erbjudas. Detta till trots var jag motvilligt tvungen att säga en summa, så vi får väl se hur de ser även med den saken framöver.

Anna-Maria ska nu utvärdera dagens möte och återkomma till mig i morgon eller på fredag. Väntar med spänning på att få veta jag kan vara något för dem eller inte. Nu håller vi tummarna!