Lyckan i en människas röst

Har levt hela helgen på det samtal vilket gick av stapeln i fredags eftermiddag. Min kontaktperson på Volvo ringde som sagt, och det enda hon tog upp som ett problem var min pendling. När jag förklarade att jag var fullt införstådd med vad detta innebär, och att jag var intresserad av att möta dem igen, hörde jag hur hon i andra änden av linjen sken upp. När hon meddelade att hon skulle kolla med HR och höra av sig inom det närmsta, samt önskade mig en trevlig helg, hörde jag glädjen i hennes röst. Kanske naivt, men jag tolkade det som att hon var glad över att jag trots problematik med resandet var intresserad. Hon var glad, det hördes så väl.

De jag pratat med i min omgivning verkar se det som ett problem att jag tvingas pendla så långa sträckor per dag. För mig är det ingenting. För mig är det ingenting för att de människor som står mig närmast inte ser det som ett problem. Alice, som blir den som får det lite tyngre, är mer positivt inställd till det här än jag, nästan. Är en längre resväg ett problem när resan bär mot en destination som ger mig arbetsuppgifter inom det område jag älskar? Flera är de som fortfarande söker vad de vill göra, medan jag har hittat min bag. Det är SAP som gäller, och att stötta, bryta ner och bygga upp processer, mot de kunder som önskar min hjälp. Nog må det låta osexigt, men det tänder mig, på alla cylindrar.

Så, nu inväntar jag nästa mail från min kontaktperson, och gör det med pirr i magen.