Peace & Love, coming up!

Är ju helt tröstlöst sorglig på att uppdatera den här bloggen, men det är mycket med lite av varje nu. Emellanåt känns jag ju som mästarnas mästare på att sticka ut näsan och vara lite för rak, och jag förstår inte varför jag inte använder den här bloggen för att förmedla mina tankar kring allt som händer.

Mitt sug för att fotografera har avtagit en smula, och det mest för att jag saknar inspiration och uppdrag kan jag tänka, för när jag väl blir ombedd ser jag fram emot att skjuta lite för utmaningens skull. I år verkar det i alla fall ha löst sig - Jag åker äntligen till Peace & Love och hämtar ut ett fotopass! Hoppar över morgondagens session då det enda jag egentligen ville se var Winnerbäck, men då han inte släppt ett bra album sedan "Kom" står jag gärna över konserten och en övernattning. På torsdag morgon drar jag ändå iväg. Efter att ha levererat lite prylar till Luleå piper jag raka vägen till Borlänge för att njuta av lite härlig live-musik, samt lite fotande då.

Årets uppställning är ingen höjdare om ni frågar mig. Även om schemat pekar på en del populära artister är det faktiskt inga jag suktar efter att se direkt. På torsdag blir det Slagsmålsklubben, Den svenska björnstammen, Laleh, Arch Enemy och Veronica Maggio. Vet faktiskt inte vad som är mest intressant i den uppställningen, men det blir nog Maggio som står för höjdpunkten denna dag.

Även om Kent står med på fredagens schema är det något helt annat som lockar mest. Rebecca & Fiona, Di Leva och ovan nämnda Kent ska betas av, men framför allt är det Billy Idol som står högst på prioriteringslistan. Trodde väl aldrig när jag stod och skrapade vinylerna att jag skulle få se karln live, och nu när jag nästan trodde att karln var död poppar han upp som gubben i lådan. Visst har han många år på nacken nu, men klarade Bob Dylan sig förra året fixar nog Idol biffen i år. Ett stor nackdel denna dag är att Nero och Mash Up International kör samtidigt som Kent. Inte bra!

Lördagens P&L visar upp världens i särklass sämsta spelschema. Hoffmaestro krockar med Anna Ternheim (väljer nog Ternheim där), Skrillex krockar med Thåström och Rihanna kör samtidigt som Soundtrack of our lives spelar. Hade gärna sett Thåström, men då det är Skrillex som för mig är årets höjdpunkt får han helt enkelt spela utan mig. Jag kommer att befinna mig i fotodiket när Rihanna drar igång, men tror nog att jag hellre avslutar hela P&L med Soundtrack, då detta är deras sista turné. Hoppas det är fler än jag som tänker så, för jag förstår inte storheten med Rihanna, faktiskt.

Men, jag ser också fram emot att i min ensamhet strosa runt på festivalen och i några dagar bara vara i min egen värld, och denna gång med kameran vid min sida. Hittar jag bara vettigt nätverk kommer bloggen att uppdateras med festivalens händelser.

Peace!

Edit: Jag ska till Umeå först, inte Luleå...
Edit 2: Inte Umeå heller, men väl Falun...

Steget taget, för andra gången

När nu allt är klart! Bortsett från några papper som ska skrivas under, kan jag äntligen här skriva ner händelseförloppet i sin helhet.

Det hela började med ett mail från Volvo IT, där de helt helt utan förvarning rakt ut frågade mig om jag inte kunde tänka mig att söka en tjänst hos dem. I och med detta tog allt fart. Jag kontaktade dem naturligtvis och meddelade att jag var intresserad och efter några möten öga mot öga, samt några telefonsamtal, presenterade de för mig ett erbjudande att tacka ja eller nej till.

Mitt i detta startade min kontakt med Anders på Capgemini, ett större konsultbolag med bland annat SAP som arbetsfält. En god vän tipsade mig, och efter några enklare mailkonversationer hade jag sänt min CV även till dem. Efter ett möte med Anders, och senare också Jonas, visade det sig att jag var intressant även för dem. Så, några dagar senare hade jag ett erbjudande även från Cap att fundera över.

Efter det sista mötet med Cap kände jag mig tämligen säker på vad jag skulle välja av de två, men ville ändå konsultera mina funderingar med någon i branschen. Så, jag såg det som ett perfekt läge att kontakta Patrik van Odijk på Skye Consulting, som jag träffat några gånger genom åren, men fått äran att knyta närmare kontakt med under ett projekt på Dafgårds. Efter det att jag presenterat mitt "dilemma" för Patrik och han fått lagt sin syn på det hela avslutades samtalet och det var helt sonika inget mer med det. Cap var fortfarande de som låg bäst till.

Det gick inte mer än ett dygn sedan ringde Patrik och frågade om jag inte kunde tänka mig att börja hos dem, eller snarare få till ett möte mellan honom, Marcus och mig så vi kunde snacka om saken. Med två fantastiska erbjudanden i bagaget kan det kanske ses som onödigt arbete att ge sig i lag med en tredje part, men jag vet vilka bra människor dessa är och tyckte ändå det kunde vara värt att diskutera saken.

En dag hann väl passera innan det att även Patrik från Skye ringde mig och sa att de var intresserade. Den totala ego-boosten var ett faktum, och frågan är om inte även hybrisen smög sig på en smula. Att välja mellan pest och kolera brukar det heta, men i mitt fall var det frågan om att välja mellan guld och guld, så några dagar av funderingar blev det helt klart. Till att börja med försökte jag göra det anständigt enkelt för mig och valde bort Volvo IT, då de av de tre hade vad jag tyckte, för mig, minst att erbjuda sett till personlig utveckling och framtid.

Under torsdagen skedde några mindre resor inombords, och jag fick kämpa med mina demoner rejält, men efter ett telefonsamtal med Patrik stod det hela klart att det var Skye Consulting jag skulle tacka ja till. Så efter det att Emmas skolavslutning var över ringde jag upp Patrik och tackade ja. Några timmar senare kontaktade jag Anders på Cap för att tacka nej till deras erbjudande. Riktigt positivt var att han blev besviken över att jag tackade nej, men att dörrarna hos honom alltid står öppna om jag skulle ge mig ut på marknaden igen.

Så jag landade alltså på det mindre men ack så familjära Skye Consulting. Jag ser mig själv passa in i det bolaget, och hoppas innerligt att jag kommer att ha mycket att tillföra av mina process- och SAP-kunskaper. Efter att i dag ha lämnat in min uppsägning i pappersform till min chef på Dafgårds väntar några hektiska veckor med avslut, sedan en längre semester, för att den 3/9 dra igång på Skye. En hektisk höst och vinter väntar med kurser, certifieringar och praktiserande i Oslo, men jag ser fram emot den med glädje. Ett nytt stort steg är taget, och jag känner mig redo!

Inte för att jag vunnit något pris, eller för den delen uträttat något storartat, men det finns ändå människor längs vägen som stöttat. Det första och största tacket sänder jag ut till min kära hustru som verkligen står bakom och stöttar mig i den resa jag har framför mig. Ett stort tack även till Patrik, Anna och Stefan som har agerat bollplank och bidragit med kloka ord längs denna färd. Jag vill även sända ut ett tack till Stellan som även denna gång talat för mig och trott på min kompetens. Många fler är det som stöttat och trott på mig under denna något jobbiga tid, och jag tror ni vet vilka ni är.

Och, naturligtvis, sänder jag ut ett stort tack till Anna Maria på Volvo IT, samt Anders och Jonas på Cap, vilka verkligen var säkra på att jag hade potential att platsa i deras verksamhet. Samt... Patrik och Marcus... Jag ska inte göra er besvikna.

Sjölunda har öppnat!

På självaste nationaldagen tog vår lilla familj en tur till det nyöppnade Sjölunda. Och även om det var kallt var himlen klarblå med fina moln, och spred ett vackert dagsljus över den fina slänten ner mot sjön. Småfrusna som vi är valde vi att sitta och ta vår fika inomhus, men när den väl var över promenerade vi ner mot vattnet för att njuta av den fantastiska miljön.

Jag blir avundsjuk på Lidköpingsborna som lätt och smidigt kan ta cykeln ut till Sjölunda de fina sommarkvällarna, för att avnjuta en fika. Eller ja, det bästa av allt, de har öl- och vinrättigheter, så varför inte samla polarna vid den vackra utsikten istället för att i ensamhet sitta hemma och dricka billig ful-öl från Tyskland?

Nu hoppas jag denna satsning tar andelar från det fikande Lidköpingsfolket, samt att de ser denna plats som ett bättre alternativ till de något mer kristna konkurrenterna strax hitom Sjölunda. Det jag önskar, vilket jag förstår kan vara svårt, är att kunna ta mig något mer matigt att äta. Fika är gott, men några enklare luncher hade toppat det hela. Sedan önskar jag också att de köper in en riktig kaffemaskin, men det är kanske för att jag är lite kräsen och helst tar en god latte när jag är och fikar. Oavsett tror jag på satsningen och önskar initiativtagarna all lycka i affärerna. Sommarens fikaplats är för mig spikad i alla fall.

Bidrar med några väldigt enkla fotografier från besöket.

En kall visit på västkusten

Dags för årets första tripp ner till Svantessons sommarstuga, belägen i Stensjö ungefär en mill norr om Kungshamn. Vi såg fram emot att åka dit och få en helg för oss själva, och även om vi visste att vädret inte skulle det vara det bästa såg vi ändå de stora fördelarna. Ruskigt väder ute, och där inne sitter vi med godis- och chipsskålar och kollar på det som erbjuds på TV från det marksända alternativet.

När vi kommer dit är det fullständigt svinkallt och det blir till att ta på sig dubbla strumpor och gå omkring med skorna inomhus. Vi såg det en smula onödigt att dra igång brasan för så kort tid innan läggdags, så det var bara att palta på sig kläder och krypa ner under täcket. Jag startade elementet i sovrummet innan läggdags, och sedan kröp vi ner, för att morgonen efter inse att även om elementet var på stod termostaten på noll grader. Kallt, kallt och åter kallt, även om solen utanför tappert försökte bidra med lite värme.

Oavsett drog vi oss mot Hunnebo för att kolla efter krukor. Längs vägen stannade vi för inköp av jordgubbar på det vanliga stället - Rödsgubben. När detta var gjort styrde kosan mot Smögen och dess brygga. Smått fantastiskt att vandra där nu innan fylle-turisterna invaderat stället, så även om det var folk där kunde man helt klart njuta av lugnet och slippa höra årets sommardänga spela från diverse båtar.

Nu är också helt rätt period för att köpa skaldjur. Ett kilo havskräftor för 160 kr är en bargain, så det var bara att fylla en påse med havets läckerheter, plus en gigantisk räkmacka för Alice och mig att dela på. Väl hemma blev det havskräftor och räkmacka till lunch. De senaste två åren har kräftorna inköpta på bryggan saknat den sälta jag önskar, samt varit alldeles för överkokta. Men nu, till halva priset mot vad de kommer att kosta om tre veckor, fick vi perfekta kräftor att trycka i oss. Detta toppades sedan med Rödgubben fantastiska jordgubbar, med ovispad grädde och socker.

Vid middagsbordet beslutade vi oss för att dra hem tidigare än planerat. Kylan hade tagit på oss, samt att det inte är samma sak att vara på kusten en helg om inte pappa är där. Förut kunde man förlita sig på att han var där varje helg, men nu har tydligen upplägget ändrats så detta är numer ingen säkerhet. Vid femsnåret satte vi oss i bilen och styrde mot Källby. Kusten bra, men Källby bäst!

Stugan

En fantastisk lördagslunch

Till och med Emma börjar gilla skaldjuren

Don Quijote: detta är en riktig kvarn

View från framsidans altan

Alice egentillverkade värmeklänning

Farsan; den lutar!