Welcome to M.I.A.M.I.

Vi har varit på plats i Miami sedan måndags natt och saker och ting rullar på. Tisdagen startades med en lyxigare frukost på ett ställe som ligger längs South Beach, och det var så pass bra att vi då rakt inte kan fortsätta äta där om vi önskar ha pengar över till annat. Då det faktiskt var ganska kallt för turister i shorts och t-shirt nöjde vi oss med en kort promenad längs den fantastiska stranden för att sedan käka gott och strosa omkring i affärer. Utbudet av butiker är inte helt förvånande smått fantastiskt, även om det klassiska konceptet med hundra butiker som säljer samma neonfärgade t-shirts finns utspridda med jämna mellanrum även här. Själv nöjer jag mig med att leta runt efter t-shirts med roliga tryck, som jag kan stå får och som jag gillar (inte tryck som ”I’m in Miami Bitch” och ”Fuck me”). Även om kvällarna är helt fantastiska, då Miami Beach vaknar till liv, går det inte sträcka på det hur länge som helst med en åttaårig dotter. Går det för långt börjar hon längta hem, och främst då till sin minihamster ”Smulan”.

Onsdagen användes till att köra ett klassiskt turistkoncept med ”The Big Bus” som går runt i princip alla roliga områden. Den tar en tur runt Miami Beach, men om så önskas kan man styra kosan mot innerstan och områden runt dess kärna. Vi åkte med och hoppade av i Little Havanna. Väl där konstaterades det att även detta område inte helt otippat var turistskadat och att det inte fanns något speciellt att hämta. Jag passade på att få en rakning och trimma till skägget på en Barber Shop, och sedan käkade vi på något burritos-place. Efter en mojito, i väntan på bussen, drog vi oss ånyo över bron till vårt hotell för en soft kväll med god mat. Måste även tillägga att jag gillar turistkonceptet. På ett effektivt sätt får man se hur mycket som helst, samtidigt som man får information om saker man annars aldrig hade fått ta del av. Töntigt tycker somliga, effektivt tycker jag.

Gårdagen var Emmas dag och när hon får välja gör hon det enkelt. Även om hotellets pool är för kall för att bada i var det ändå där hon ville tillbringa sin dag. Visst hoppar hon i emellanåt, men nöjer sig också med att sitta och rita, spela på sin iPad och leka med diverse prylar hon har med sig. Alice låg vid hennes sida och solade medan jag smet iväg till grannhotellet och tog en öl, för att där få kontakt med omvärlden, då trådlöst nätverk av värde inte går att få här på vårt hotell. Efter det smet jag ut och tittade i butiker efter intressanta prylar, och när jag gått en bit märker jag hur stilen i butikerna ändras, och musiken längs området går från kommersiell tracks-house till klassisk art av samma stil. Det enda jag kunde tänka på var hur mycket Micke Klasson hade trivts här, bland alla vinyler och riktiga DJ-prylar. Så om du läser detta Micke vet du vart de sparade resepengarna går nästa gång (Gonna take you to a place I know you wanna go…).

Kvällen avslutades med bio, och filmen ”OZ” i 3D. Spänningen ökade lite under filmen när brandlarmet gick, vilket ledde till information om att det var falskt alarm och filmen fick spolas tillbaka 20 minuter. Emma drabbades, inte helt otippat, av panik när lampor började blinka och en förinspelad röst skrek ut något hon inte förstod. Men, slutet gott, allting gott.

Just det. Tatuering var det ja. Det finns en hel del studios som löser sådant här och jag har varit inne i en del av dem. Om jag kan finna ett motiv jag gillar kanske det blir så att jag gaddar mig, men det hela är ju smått olämpligt då jag inte får vistas i solen eller bada efteråt. Men, bara för sakens skull vore det kul att ha gjort en tatuering på Miami Ink.

Enligt almanackan är det fredag just denna dag, och på schemat står en resa till down town Miami igen. Denna gång ska vi försöka få se lite mer av staden och vad den har att erbjuda. Vädret börjar repa sig, och vi kände under promenaden hem från biografen igår att kvällarna inte längre var så kalla. Vi hoppas därför på en härlig dag med sol, värme och solskyddsfaktor 50.

Från down town

Gatan bredvid vårt hotell

En mörkhyad Anundi i Little Havanna

My girl

My girl

Peace out!

The trip continues...

Det känns som att tiden rinner sin väg och att fokus inte direkt ligger på att uppdatera här, då jag på kvällarna är väldigt trött. Dock börjar semesterrutinen sätta sig nu efter två dagar här på Miami Beach, så skärpning utlovas. Jag får helt enkelt börja från där jag slutade, i Deer Park Illinois.

Lördagen är kommen och vi sätter oss på tåget vid Barringtons station och far mot Chicago. En heldag är planerad och då jag aldrig befunnit mig i en stad av denna storlek ser jag fram emot mötet med ”my kind of town”. Som turist av värsta sorten kliver jag fram längs gatorna och förundras över hur stort allt är, och hur höga alla dessa byggnader, vilka jag tidigare bara sett på film, verkligen är. Vi tar en tur och ser på den gigantiska metallbönan vid Cloud Gate och efter det hoppar vi in i en taxi vilken leder oss till Navy Pier. Visst är det fint ute vid hamnen, men samtidigt är det väldigt kallt och de butiker som finns där innehåller bara en massa krafs. Bortsett från Comics-butiken vi hittade på en sidogata besökte vi nog bara de affärer som Emma ville gå in i, vilket innebar alla butiker som visade barnkläder i skyltfönstret. Så, summerar man detta storstadsbesök hände det inte speciellt mycket, men detta var inte heller något jag krävde. Helt enkelt trivdes jag bara med att vara där och få känna på lite big city life.

Det mest fantastiska med helgen som varit är ändå familjen Laroussa, vilka inte tvekade en sekund på att ta hand om oss under vårt besök. Alice arbetade som au-pair hos dem för femton år sedan, men det rådde ändå ingen tvekan om att det var hos dem vi skulle bo och inte på något hotell. Jag trivdes helt fantastiskt bra med att sitta i deras kök och prata om allt som gäller USA och hur de ser på den rådande ekonomin, samt deras åsikter om den sittande presidenten. Inte heller hos dem hände det speciellt mycket, men det vi gjorde fyllde ändå mina behov. Ken och jag drog en film och drack några öl medan tjejerna var i stallet, vi besökte ett köpcentra och såg oss omkring i området. Vår kära lilla Emma hängde med Alex (11 år) och tillbringade större delen i vardagsrummet framför TV-spelet, och där visades tydliga prov på hur väl barn kan kommunicera trots språkliga förbistringar. Visst kan Emma några ord och fraser på engelska, men kanske inte tillräckligt för att köra split screen på Minecraft.

I den taxi vi tog till flygplatsen i måndags grät Emma över att hon var tvungen att lämna Alex och resten av familjen. Den värme familjen spred under vår vistelse satte helt klart sina spår i oss alla, men… Nu var vi på väg mot värmen! Mot O’Hare och Miami Beach!

Lunch på Rainforest Café

Vattenklosett á la Americano

Okej, inga uppdateringar om vad som hänt de senaste dagarna, då jag i detta inlägg bara fokuserar på toalettstolarna over here.

No1.
Smått överdrivet verkar det som att de kapar dina fingrar här om du som man sitter ner och pinkar. Problemet är bara att när du står upp och gör det så ser det efteråt ut som att du pissat ner halva dass. De har som sagt en gigantisk mängd vatten i toaletten, vilket innebär att om du står upp och urinerar rakt i denna vattensamling skvätter det enorma mängder utanför. Du bör således ha med dig mindre handdukar vid varje besök för att torka upp efter dig. Sedan kan jag också förstå problemet för de som är välhängda, för om de sitter ner på toaletten så doppar de könet i vattnet.

No2.
Jag sitter ner och torkar mig, vilket här måste utföras med en enorm precision. Det hela blir något enklare då jag är en vikare, men man får passa sig då minsta lilla slarv leder till att du doppar pappret i skitvattnet. Sedan gillar jag inte heller den mängd vatten som är i behållaren. Efter utförd operation kommer liksom allt så nära ögat och blir extremt visuellt, medan man i Sverige emellanåt kan släppa en bomb vilken i princip passerar vattenlåset.

Sedan förstår jag mig inte heller på deras gigantiska och osmidiga dammsugare, men det tar vi en annan gång.

We're here!

Jag sköter inte mina åtaganden. Visst, min blogg har inte oändligt många läsare, men trots det har löften lämnats gällande det att jag ska uppdatera den så att de som önskar kan ha en aning om hur det går för oss. Så låt mig sammanfatta resan so far.

Det är inte på något sätt roligt att ta sig till de platser man önskar eftersom det oftast innebär resa med luftburna tingestar. Jag älskar att dricka öl och whisky men har alltid varit en människa som har svårt att förtära dessa drycker tidigt på morgonen, men ska jag sätta mig i ett flygplan tvingar jag mig att dricka. Med en stor stark och en trea Highland Park i magen, klockan sex på morgonen, är jag i alla fall lite lugnare när jag kliver på planet. Och även om jag skäms en smula för att dricka så tidigt på morgonen kunde jag ändå klassa mig som väldigt skötsam då jag i flygplatsens bar bevittnade fyra män i övre medelåldern som var fullständigt aspackade. Notera att klockan som sagt var sex på morgonen, och min enda tanke var; Hur tidigt startade dessa herrar att dricka? Fördomsfull som jag är såg jag framför mig hur de alla var på väg till Thailand för att pilla på småflickor.

Vi lämnade Landvetter och for mot Paris och de Gaulle. Bytet gick fint och resan fortsatte sedan till Chicago. Väl där skulle vi hämta ut våra väskor, men se det fanns inga väskor på bandet till oss. Vi frågade någon ansvarig där när resten av väskorna skulle komma, men hon förklarade att alla väskor nu var ur planet. Vi trodde nu loppet var kört, men när Alice drog iväg för att göra en baggage claim visade det sig att våra väskor var med planet, och således kunde vi andas ut igen.

Vi blev hämtade av Alison på flygplatsen, och för er som inte vet vart vi befinner oss just nu kan jag meddela att vi är hos familjen Laroussa där Alice var au-pair för cirka hundra år sedan, och Alison är frun i huset. För mig känns det helt fantastiskt att de ställer upp och låter oss bo här några dagar, innan vi far vidare till Miami, och jag tycker det är intressant på många sätt att komma hem och bo hos någon just för att få ta del av det "vanliga" livet i det land man besöker.

Så mycket har inte hänt sedan vi kom hit. Vi har umgåtts med familjen och under gårdagen besökte vi ett outdoor mall, samt någon liten mysig by med massa småbutiker. Det mest intressanta är helt klart de diskussioner jag haft med familjen gällande USA:s politik och Obamas agerande i vissa frågor, vilket helt klart får mig att fundera. Problemet som jag ser det är att detaljfrågorna försvinner i det stora hav av skeva åsikter som egentligen inte ska vara ämnen i politiken i sig. Vi hade uppe abortfrågan som exempel, och som vi sa så ska en fråga som denna inte ens vara med som ämne när det är dags för val. Klart som tusan att folk ska ha rätt att göra som de vill.

Det är nu lördag morgon här och jag sitter ensam i köket med en gigantisk kopp med snabbkaffe. Jag tror Alice precis vaknat på övervåningen, och jag hör en hostande Emma. Denna dag ska vi in till Chicago, och till skillnad från dagen innan ska jag faktiskt se till att få med mig kameran. Hittills har jag tagit extremt få bilder, så de jag postar här kommer mestadels från telefonen. Jag utlovar fler och bättre bilder efter dagens resa.

Alison - Frun i familjen

Helt rätt, jag bryr mig inte om vad jag äter till frukost här

My darlings på flygplanet

Taget med Kens 30 år gamla 50mm-glugg

Älskar denna kudde!

Peace out!