The trip continues...

Det känns som att tiden rinner sin väg och att fokus inte direkt ligger på att uppdatera här, då jag på kvällarna är väldigt trött. Dock börjar semesterrutinen sätta sig nu efter två dagar här på Miami Beach, så skärpning utlovas. Jag får helt enkelt börja från där jag slutade, i Deer Park Illinois.

Lördagen är kommen och vi sätter oss på tåget vid Barringtons station och far mot Chicago. En heldag är planerad och då jag aldrig befunnit mig i en stad av denna storlek ser jag fram emot mötet med ”my kind of town”. Som turist av värsta sorten kliver jag fram längs gatorna och förundras över hur stort allt är, och hur höga alla dessa byggnader, vilka jag tidigare bara sett på film, verkligen är. Vi tar en tur och ser på den gigantiska metallbönan vid Cloud Gate och efter det hoppar vi in i en taxi vilken leder oss till Navy Pier. Visst är det fint ute vid hamnen, men samtidigt är det väldigt kallt och de butiker som finns där innehåller bara en massa krafs. Bortsett från Comics-butiken vi hittade på en sidogata besökte vi nog bara de affärer som Emma ville gå in i, vilket innebar alla butiker som visade barnkläder i skyltfönstret. Så, summerar man detta storstadsbesök hände det inte speciellt mycket, men detta var inte heller något jag krävde. Helt enkelt trivdes jag bara med att vara där och få känna på lite big city life.

Det mest fantastiska med helgen som varit är ändå familjen Laroussa, vilka inte tvekade en sekund på att ta hand om oss under vårt besök. Alice arbetade som au-pair hos dem för femton år sedan, men det rådde ändå ingen tvekan om att det var hos dem vi skulle bo och inte på något hotell. Jag trivdes helt fantastiskt bra med att sitta i deras kök och prata om allt som gäller USA och hur de ser på den rådande ekonomin, samt deras åsikter om den sittande presidenten. Inte heller hos dem hände det speciellt mycket, men det vi gjorde fyllde ändå mina behov. Ken och jag drog en film och drack några öl medan tjejerna var i stallet, vi besökte ett köpcentra och såg oss omkring i området. Vår kära lilla Emma hängde med Alex (11 år) och tillbringade större delen i vardagsrummet framför TV-spelet, och där visades tydliga prov på hur väl barn kan kommunicera trots språkliga förbistringar. Visst kan Emma några ord och fraser på engelska, men kanske inte tillräckligt för att köra split screen på Minecraft.

I den taxi vi tog till flygplatsen i måndags grät Emma över att hon var tvungen att lämna Alex och resten av familjen. Den värme familjen spred under vår vistelse satte helt klart sina spår i oss alla, men… Nu var vi på väg mot värmen! Mot O’Hare och Miami Beach!

Lunch på Rainforest Café