Fel rubrik, egentligen. Eller fel tanke. Mitt upplägg baseras på att jag försöker skylla Hollywood för att mörda min tid när det egentligen är jag som individ som avgör vad jag vill lägga min tid på. Filmintresserad har jag varit hela mitt liv, men just nu känns det som att jag är nere i en svacka, och bara vill börja om. När ska jag få uppleva samma rysning som när jag såg Magnolia för första gången? När ska en actionrulle kunna mäta sig med Aliens, och när ska rysningen längs armarna återupplevas likt den gång jag såg Alien? Jag kommer aldrig att komma dit, för jag lägger för mycket tid på att jaga upplevelsen utan att tänka på vad det egentligen är jag är ute efter.
Någon sa att det är samma vatten som rinner utmed fjälltopparna, medan månen är ny, och det ligger lite i det. Det rinnande vattnet får vara en metafor för de filmer som hjärtlöst pumpas ut från de stora bolagen, och som naturligtvis genererar en massa pengar i biointäkter och dylikt, men inte lämnar något till eftervärlden. Månen är däremot ny, regelbundet. Lite för att representera de filmer som griper tag om det genuina för en film och därmed lämnar ett intryck, och kanske består för en kommande generation. Lika gammal, men ändå ny.
Det går inte skylla på annat än ren naivitet när man tror att ett anständigt högt betyg på IMDB betyder att även jag kommer att gilla filmen. Att bli genuint berörd känns främmande och mindre greppbart, och kanske är det så att filmerna värda att lägga tiden på rinner mellan de stenar som påstår sig ligga till grund får 2000-talets Hollywood.
Tiden är inne för att vandra tillbaka längs den stig jag en gång startade min vandring på. Vandringen som startade när film var spännande och kvalitativ, och även om den inte var speciellt kvalitativ lämnade den ändå ett intryck, då film inte sprutade fram med en löpande-band-teknik. Har precis bestämt mig för att fånga upp de äldre filmer jag missat, och de som står på kö just nu är French Connection och The Cincinati Kid. Efter det har jag tänkt återförenas med Deliverance, samt försöka bita tag i lite Ingmar Bergman.
Så, jag uppmanar mig själv och er i samma veva. Kvaliteten finns där ute i filmens gigantiska träsk. Det handlar bara om att sluta leta.
måndag 30 april 2012
En helg med mänskliga möten
Det måste ha med åldern att göra. Jag som inbiten materialist, och på ständig jakt efter saker att förändra, förnya och fixa till här hemma, fann lugnet under helgens begivenheter i okomplicerat sällskap med människor. Lördagen gick åt till att vara närvarande vid Emmas matcher i Gorbys cup, men då hon själv inte var med och spelade dalade intresset ganska snabbt. Ändå befann jag mig i princip hela dagen raklång liggandes på en filt, pratandes med socknens befolkning, och jag trivdes som fisken i vattnet.
Söndagen gick i grund och botten ut på samma sak. Emmas plast-kusiner sov som sagt över och när solen började visa sig på himmelen dök också svägerskan upp med krut-grabbarna Casper och Isak. Då Moa gjorde bra ifrån sig, tillsammans med sitt lag, fick de befinna sig i Källby hela dagen och det var riktigt trevligt att ha alla barn springandes här fram och tillbaka. Dessutom kom familjen Goudelis hit på fika mitt på dagen, och framåt kvällningen dök svärmor upp.
Vad jag vill komma fram till är två saker; Jag saknar den pokerkväll som inte blev av under fredagen, och jag ser fram emot mötet med mina nörd-vänner i Arboga om några veckor. Kanske jag får möjlighet att få en annan kroppsdel sönderkramad av Anundi? Kanske kan CJ och jag lugnt och sakta, över en god whisky, diskutera innehållet i den bok om filmen Waterworld jag vet han har ståendes i sin bokhylla? Kanske jag kan få ge Jochen en kram, utan att kroppsdelar går sönder, och framåt kvällen få ta del av ännu fler historier liknande den han berättade när han satt i rivningslägenheterna i Göteborg och lyssnade på Cohen. Sedan önskar jag också att Selstam ändrar sig kring besöket, och hakar på upp, så vi kanske kan prata cyklar och annan träning, samtidigt som vi kanske orerar över hur trevligt det var att vara DJ på 90-talet.
Grabbar, det är inte långt kvar nu!
Nedan bilder visar den troliga ansamling människor vilka skola mötas inom en framtid snar. (Tänkte inte på det när vi var på plats, men bilderna får mig att nynna på Depeche Modes "Dressed in black". Kul, då även Selstam hade en svart HAL-t-shirt)
Söndagen gick i grund och botten ut på samma sak. Emmas plast-kusiner sov som sagt över och när solen började visa sig på himmelen dök också svägerskan upp med krut-grabbarna Casper och Isak. Då Moa gjorde bra ifrån sig, tillsammans med sitt lag, fick de befinna sig i Källby hela dagen och det var riktigt trevligt att ha alla barn springandes här fram och tillbaka. Dessutom kom familjen Goudelis hit på fika mitt på dagen, och framåt kvällningen dök svärmor upp.
Vad jag vill komma fram till är två saker; Jag saknar den pokerkväll som inte blev av under fredagen, och jag ser fram emot mötet med mina nörd-vänner i Arboga om några veckor. Kanske jag får möjlighet att få en annan kroppsdel sönderkramad av Anundi? Kanske kan CJ och jag lugnt och sakta, över en god whisky, diskutera innehållet i den bok om filmen Waterworld jag vet han har ståendes i sin bokhylla? Kanske jag kan få ge Jochen en kram, utan att kroppsdelar går sönder, och framåt kvällen få ta del av ännu fler historier liknande den han berättade när han satt i rivningslägenheterna i Göteborg och lyssnade på Cohen. Sedan önskar jag också att Selstam ändrar sig kring besöket, och hakar på upp, så vi kanske kan prata cyklar och annan träning, samtidigt som vi kanske orerar över hur trevligt det var att vara DJ på 90-talet.
Grabbar, det är inte långt kvar nu!
Nedan bilder visar den troliga ansamling människor vilka skola mötas inom en framtid snar. (Tänkte inte på det när vi var på plats, men bilderna får mig att nynna på Depeche Modes "Dressed in black". Kul, då även Selstam hade en svart HAL-t-shirt)
 |
| A sceptic Seejiii |
 |
| A septic Anundiii |
 |
| An epic Klugiii |
 |
| Hittade en bild på Seliii också. Dock ingen ic-titel. |
lördag 28 april 2012
Morgonens schema håller
07.00 ringde klockan. Vår äldsta gäst skulle tas om hand och laddas upp inför den stundande utmaningen i Gorby cup. I min enfald trodde jag nog att Moa skulle kunna traska upp, och att jag skulle kunna förse henne med frukost, utan att de övriga vaknade, men...
Det visade sig att Tilda och Emma i princip vaknat före Moa, så när frukosten var dukad såg det ut såhär i min dotters rum:
Tycker inte det var längesedan det var Dora och andra barnprylar som gällde på morgonen. Ska notera detta datum då det är första gången en Frida dök upp i vårt hus, för det lär då rakt inte vara den sista.
En social söndag står för dörren. Familjen Goudelis dyker upp på tabberas av gårdagens pizza, svägerskan med alla barnen ramlar in vilken minut som helst, och framåt kvällen kommer svärmor. Måste se till att få gräset klippt i dag bara.
Det visade sig att Tilda och Emma i princip vaknat före Moa, så när frukosten var dukad såg det ut såhär i min dotters rum:
Tycker inte det var längesedan det var Dora och andra barnprylar som gällde på morgonen. Ska notera detta datum då det är första gången en Frida dök upp i vårt hus, för det lär då rakt inte vara den sista.
En social söndag står för dörren. Familjen Goudelis dyker upp på tabberas av gårdagens pizza, svägerskan med alla barnen ramlar in vilken minut som helst, och framåt kvällen kommer svärmor. Måste se till att få gräset klippt i dag bara.
Tjejkväll!
Inte annat än att man känner sig lite utanför nu när ytterligare två damer intagit det gröna huset på Sjömärkesvägen i Källby. Plast-kusinerna Moa och Tilda är på besök, som ett extra tillskott till de två av kvinnokön som redan bor här.
Tanken var från början att Tilda och Emma skulle gå på bio, men vi hittade inte något lämpligt så det fick bli bio hemma i stället. Tjejerna kom och vi startade med att dämpa hungern en smula. En usel beräkning ledde till att vi beställde hem två familjepizzor, vilka nu står i garaget knappt halvt uppätna. När detta var gjort fixade vi i ordning sovrummet så alla fick plats, och nu så har filmen dragit igång.
Tror detta är samtliga tre tjejers första möte med Martin Scorsese, och jag hoppas helt klart att det inte är deras sista. Kanske ska följa upp med Maffiabröder?
Tack underbara Moa och Tilda för att ni ville komma hit och tillbringa en kväll med oss!
Det finns en ny hunk i mitt liv. Bögigt?
Genom åren har de dykt upp, om än väldigt få till antalet - de snygga männen i Hollywood. Brad Pitt har alltid legat där som en klassiker, med sin fantastiska utstrålning och sitt fördelaktiga yttre. En attraktiv blivande familjefar i Se7en, extremt karismatisk snygging i Fight Club och sedan får man inte heller glömma den fantastiska scenen i Benjamin Button där han i en segelbåt far genom vågorna, iförd en vit t-shirt och solglasögon.
En annan som står sig är George Clooney. Oceans-filmerna är väl där han gör sig bäst, klassikt klädd mestadels i kostym, och han bär upp den med stolthet. Han är inte där Pitt är, men samtidigt är de snygga på helt skilda sätt.
X-men filmerna kom, och Hugh Jackman med dem. Skolad som scenartist och dansare gjorde han sig känd för allmänheten som killen med polisonger och knivar i knogarna - Wolverine. Sedan dess har vi sett denne man i olika skepnader, men oavsett vilket är han alltid lika välkammad, vältränad och en fröjd för även det manliga ögat.
Nu vet jag inte om det finns en gräns för hur många snubbar man får kalla för hunkar, innan min sexualitet börjar ifrågasättas, men det har faktiskt dykt upp ytterligare en. Listar man honom på IMDB startar meriterna någonstans runt 1988, men det är inte förrän på senare år han blivit mer allmänt känd. Minns ni Lucius Malfoy i filmerna om Harry Potter? Klart ni minns, men jag tror att ni precis som jag inte noterade honom som speciellt attraktiv. Jag hade ingen aning om att den nyfunna vän i tv-serien Awake var just Malfoy, då vi snackar om en duktig skådis, och samtidigt snygg och vältränad. Icke att förglömma är hans mjuka men mörka röst, vilken blir till en matta av ljudvågor som skär in i märgen. Mannen jag pratar om är Jason Isaacs. Ingen vet vem han är, men det är något jag tycker vi ska ändra på. Då ingen svensk kanal velat köpa rättigheterna för visning ser jag helst att ni fixar hem serien via ett amerikanskt iTunes-konto, eller på annat valfritt sätt, för denna serie får inte missas. Jag ämnar inte skriva ner specifikationer och detaljer kring serien, utan ni får helt enkelt förlita er på den trailer jag bifogar, samt mitt omdöme.
Ett problem kvarstår att avhandla dock; Det är inte helt okej för en heterosexuell kille att basunera ut vilka av manligt kön han tycker är snygga. Situationen blir bättre och bättre helt klart, men flera är de som bögstämplar mina åsikter. Förstår inte. Sex med George Clooney skulle få mig att vomera, men att se dem på film får mig att må bra. Så enkelt är det.
En annan som står sig är George Clooney. Oceans-filmerna är väl där han gör sig bäst, klassikt klädd mestadels i kostym, och han bär upp den med stolthet. Han är inte där Pitt är, men samtidigt är de snygga på helt skilda sätt.
X-men filmerna kom, och Hugh Jackman med dem. Skolad som scenartist och dansare gjorde han sig känd för allmänheten som killen med polisonger och knivar i knogarna - Wolverine. Sedan dess har vi sett denne man i olika skepnader, men oavsett vilket är han alltid lika välkammad, vältränad och en fröjd för även det manliga ögat.
Nu vet jag inte om det finns en gräns för hur många snubbar man får kalla för hunkar, innan min sexualitet börjar ifrågasättas, men det har faktiskt dykt upp ytterligare en. Listar man honom på IMDB startar meriterna någonstans runt 1988, men det är inte förrän på senare år han blivit mer allmänt känd. Minns ni Lucius Malfoy i filmerna om Harry Potter? Klart ni minns, men jag tror att ni precis som jag inte noterade honom som speciellt attraktiv. Jag hade ingen aning om att den nyfunna vän i tv-serien Awake var just Malfoy, då vi snackar om en duktig skådis, och samtidigt snygg och vältränad. Icke att förglömma är hans mjuka men mörka röst, vilken blir till en matta av ljudvågor som skär in i märgen. Mannen jag pratar om är Jason Isaacs. Ingen vet vem han är, men det är något jag tycker vi ska ändra på. Då ingen svensk kanal velat köpa rättigheterna för visning ser jag helst att ni fixar hem serien via ett amerikanskt iTunes-konto, eller på annat valfritt sätt, för denna serie får inte missas. Jag ämnar inte skriva ner specifikationer och detaljer kring serien, utan ni får helt enkelt förlita er på den trailer jag bifogar, samt mitt omdöme.
Ett problem kvarstår att avhandla dock; Det är inte helt okej för en heterosexuell kille att basunera ut vilka av manligt kön han tycker är snygga. Situationen blir bättre och bättre helt klart, men flera är de som bögstämplar mina åsikter. Förstår inte. Sex med George Clooney skulle få mig att vomera, men att se dem på film får mig att må bra. Så enkelt är det.
tisdag 24 april 2012
Morgonens överaskning, och kvällens dans
Sov riktigt illa natten till idag. Emma hade ett mindre läckage runt halv tre och efter att ha fixat det var jag både hungrig och pigg. Ett kokt ägg från kylskåpet gick ner, och sedan la jag mig i soffan. Det tog drygt en timma in i filmen "Hereafter" innan mina ögonlock slogs igen inför den del av nattvilan som kvarstod.
Upp ur soffan när Alice hojtat på mig, och likt en nysmittad zombie drog jag mig iväg till jobbet, drog igång datorn och startade mailen. Låg ett mystiskt mail från en Frank där som hade hittat mig på LinkedIn. Från att ha känt mig pissrutten gick det hela över till att helt plötsligt tänka tanken att jag kunde något, och någon ville använda mina kunskaper. Kontakt är tagen i alla fall, och vi ska höras mer under morgondagen. Det kan bli riktigt spännande!
Huvudvärken hängde i hela dagen, och med in på Emmas dansföreställning. Funky Kidz beslutar sig än en gång för att ha avslutning i Göteneparken, och även denna gång använde de samma usla musikutrustning som tidigare. Emmas dans var helt fantastisk, och som förälder tycker man ju helt klart att sitt eget offspring är det bästa på scen, utan något som helst motstånd. Hade varit helt förträffligt om jag bara fått se Emmas dansgrupp och inte hela entimmas-showen.
Jaja... Huvudvärken har inte lagt sig så nu smyger jag mig till sängs och slänger på en film. Får väl bli att fortsätta på "Hereafter" igen, i brist på annat.
Upp ur soffan när Alice hojtat på mig, och likt en nysmittad zombie drog jag mig iväg till jobbet, drog igång datorn och startade mailen. Låg ett mystiskt mail från en Frank där som hade hittat mig på LinkedIn. Från att ha känt mig pissrutten gick det hela över till att helt plötsligt tänka tanken att jag kunde något, och någon ville använda mina kunskaper. Kontakt är tagen i alla fall, och vi ska höras mer under morgondagen. Det kan bli riktigt spännande!
Huvudvärken hängde i hela dagen, och med in på Emmas dansföreställning. Funky Kidz beslutar sig än en gång för att ha avslutning i Göteneparken, och även denna gång använde de samma usla musikutrustning som tidigare. Emmas dans var helt fantastisk, och som förälder tycker man ju helt klart att sitt eget offspring är det bästa på scen, utan något som helst motstånd. Hade varit helt förträffligt om jag bara fått se Emmas dansgrupp och inte hela entimmas-showen.
Jaja... Huvudvärken har inte lagt sig så nu smyger jag mig till sängs och slänger på en film. Får väl bli att fortsätta på "Hereafter" igen, i brist på annat.
 |
| My dancing heroine |
måndag 23 april 2012
Ett besök till där allt började - Saleby
Brorsans största grabb firade stort under söndagen då det var femårsjubileum för hans liv. Som vanligt trevligt att bege sig till sin gamla hemby, Saleby, där brorsan med tillhörande familj huserar. Efter att vår lilla familj gått på varandra i över två veckor var det riktigt härligt att träffa alla igen. Lite tråkigt att Moa hade handboll, men alla de övriga var på plats. Dessutom var även Linda, Micke och Anna där, och med hela huset fullt av barn var succén given. Barnen höll till en del utomhus, och i vanlig ordning var Casper själv mest bland djuren, och helt otippat stod han helt plötsligt i vardagsrummet med två hönor i famnen. Sådant händer bara i Sal'by!
Brorsan, den tappre ambassadören för Saleby och landsbygden, fick några timmar över härom dagen så han skulle bara ta bort plåten lite på ena byggnaden. Det slutade med att han fick fodra om hela väggen. Eller ja, det är ju inte klart. Några veckors arbete kvarstår ju, till Jyttes stora glädje.
Stort tack till hela Saleby-högen i alla fall för ett fantastiskt kalas och tack till alla närvarande för trevligt sällskap. Alltid lika roligt!
Brorsan, den tappre ambassadören för Saleby och landsbygden, fick några timmar över härom dagen så han skulle bara ta bort plåten lite på ena byggnaden. Det slutade med att han fick fodra om hela väggen. Eller ja, det är ju inte klart. Några veckors arbete kvarstår ju, till Jyttes stora glädje.
Stort tack till hela Saleby-högen i alla fall för ett fantastiskt kalas och tack till alla närvarande för trevligt sällskap. Alltid lika roligt!
 |
| Storbonnen visar ägera! |
 |
| Klart det ska vara tårta på kalas! |
 |
| Emma och Tilda ser glada ut i alla fall |
söndag 22 april 2012
Vad är en ångestboll?
Ångestboll är ju ett vedertaget begrepp, och om jag förstått det rätt sitter denna oftast i magen när man känner sig obekväm inför något som pågår eller ska hända. Om nu ångest intar kroppen i form av en boll, och då befinner sig i magen, varför kan man då inte dra lite mer nytta av den? Tänk vad lite jag hade behövt äta om ångestbollen, vilken ändå bara ligger där i magen, hade mättat lite. Eller, varför dyker ångestbollen bara upp utan att jag stoppat den i munnen? Hade ju varit förträffligt om ångestbollar kommit i flera smaker, om den nu så bestämt ändå måste befinna sig i min buk.
Den kommer att finnas i min mage när jag tar min tretton minuter långa promenad till jobbet i morgon. På jobbet kränger jag ju numer saker man stoppar i magen som ska fylla buken. Kanske jag kan plocka ut den och sälja den till någon kock som kan servera den i en skolmatsal, där de ändå för det mesta verkar servera saker som bara ska fungera som bukfylla. Till avräkningspris då. Sälja den till avräkningspris, då jag inte är ute efter att tjäna några pengar på den, bara se till att den försvinner.
Jaja.. Den kanske kommer ut den vanliga vägen i morgon kväll. Eller dagen efter det, eller dagen efter det...
Den kommer att finnas i min mage när jag tar min tretton minuter långa promenad till jobbet i morgon. På jobbet kränger jag ju numer saker man stoppar i magen som ska fylla buken. Kanske jag kan plocka ut den och sälja den till någon kock som kan servera den i en skolmatsal, där de ändå för det mesta verkar servera saker som bara ska fungera som bukfylla. Till avräkningspris då. Sälja den till avräkningspris, då jag inte är ute efter att tjäna några pengar på den, bara se till att den försvinner.
Jaja.. Den kanske kommer ut den vanliga vägen i morgon kväll. Eller dagen efter det, eller dagen efter det...
 |
| Att ta lärdom av kanske... |
Drömläsning för en "processanalytiker"
Öppnar dagens Göterborgsposten och läser om forskaren Annika Steiber som under 20 års tid studerat bland annat Googles företagsstruktur. Det hela är lite intressant då det krockar en smula med den värld jag lever i idag. Hon påpekar vikten av rätt individer, platt organisation och en företagskultur med minimal hierarki och byråkrati. Allt för att underlätta nya idéer och snabba beslut.
Det är den personliga kritiken mot mig som krockar med det hon belyser som viktigt. Jag har alltid sett till företaget som helhet i mina visioner, vilket ofta leder till att vissa avdelningar i processen får det bättre, medan någon får något mer ansvar på sig. Detta är tydligen inte bra, då jag blev kritiserad för att "jag springer runt med mina visioner", och när jag förklarade att jag ser företaget som helhet fick jag bara förklarat för mig att jag tillhör EN organisation. Jag tänker lite på den granskning som just nu pågår om verksamheten inom polisväsendet. Största problemet där är att det viktigaste för många är att den enskilda avdelningen kan visa på bra siffror, inte att organisationen som helhet fungerar som den ska, och att de som öppnar käften och påvisar tydliga brister blir ratade och klassade som svartfötter.
Jag citerar Annika rakt av;
"Snabbheten är extremt viktigt och man får absolut inte hämma kreativiteten. Entrepenörsinriktade personer med stor förmåga att lösa problem behöver ingen typisk chef, de behöver en coach, en mentor."
Det är lite så jag känner. Jag är inget chefsmaterial, utan en idéspruta vilken är i behov av stöttning och vägledning. Jag är inte någon gud, men jag är bra på det jag gör. Och, när jag äntligen fick ryckt upp självförtroendet stod Jante utanför dörren...
Men, det är bara att gilla läget, och ta saken i egna händer. Det lär inte regna manna från himlen nästa arbetsdag heller.
Intervju med Annika, från Chalmers
Det är den personliga kritiken mot mig som krockar med det hon belyser som viktigt. Jag har alltid sett till företaget som helhet i mina visioner, vilket ofta leder till att vissa avdelningar i processen får det bättre, medan någon får något mer ansvar på sig. Detta är tydligen inte bra, då jag blev kritiserad för att "jag springer runt med mina visioner", och när jag förklarade att jag ser företaget som helhet fick jag bara förklarat för mig att jag tillhör EN organisation. Jag tänker lite på den granskning som just nu pågår om verksamheten inom polisväsendet. Största problemet där är att det viktigaste för många är att den enskilda avdelningen kan visa på bra siffror, inte att organisationen som helhet fungerar som den ska, och att de som öppnar käften och påvisar tydliga brister blir ratade och klassade som svartfötter.
Jag citerar Annika rakt av;
"Snabbheten är extremt viktigt och man får absolut inte hämma kreativiteten. Entrepenörsinriktade personer med stor förmåga att lösa problem behöver ingen typisk chef, de behöver en coach, en mentor."
Det är lite så jag känner. Jag är inget chefsmaterial, utan en idéspruta vilken är i behov av stöttning och vägledning. Jag är inte någon gud, men jag är bra på det jag gör. Och, när jag äntligen fick ryckt upp självförtroendet stod Jante utanför dörren...
Men, det är bara att gilla läget, och ta saken i egna händer. Det lär inte regna manna från himlen nästa arbetsdag heller.
Intervju med Annika, från Chalmers
 |
| Annika Steiber |
lördag 21 april 2012
Disney och deras priser
Funderar på hur långt man kan driva Disney. Skulle vara så kul att få någon hos dem att få ut alla sina aggressioner i ett fint litet mail till mig. När man vandrar runt i deras parker erbjuder de tjänsten, eller snarare prackar på dig, Disney Photopass. De tar lite foton vid kända figurer och andra händelser och lägger det på ett kort, som du sedan väl hemma i lugn och ro kan titta på. Jag registrerade mig och fann att kortet innehöll inte mindre än 40 foton att beställa. Problemet är bara att priset är 14.95 dollar, per foto. Det finns alltså människor som betalar så mycket för en jpg på 300dpi och 6,1 megapixel? Och varför downsize:a skiten? De fotade med D90 allesammans, och den vilar på högre upplösning än så. En mailkonversation startade.
Från mig:
Hello!
Från mig:
Hello!
Home from my trip i logged in to download some photos, and I almost fell
out of my chair. I thought that the photos would be expensive, around 5
dollars a piece, and then I see that they cost 14.95 + tax. That price
is not high, it's outrageous! First I thought that the price was for the
whole batch, but no... I'm a photographer myself and I really wonder why
I should pay that kind of money for a low resolution jpg (yes, you call
it high resolution, but it's low). About 800 dollars spent on two days,
and it was worth every penny even if it's a lot of money, and now I
can't get the photos to a decent price.
Anyhow, thank you for two wonderful days!
/Gherry
Svar från dem:
Dear Gherry ,
Thank you for your recent visit to DisneyPhotoPass.com.
When ordering online, the Disney's PhotoCD is $169.95 and includes all
valid photos from your Disney's PhotoPass card(s), including photos with
added Disney borders and graphics. Edited photos default to a 4x6
aspect ratio unless saved otherwise. Images on the Disney's PhotoCD
will be in .jpg format and are high resolution (1.5 MB/300 DPI/6.1
megapixel) so you can obtain high-quality prints, up to 8" x 10" in
size, without losing quality. A Limited License will also be included
with your Disney's PhotoCD. This Limited License will allow you to take
the PhotoCD to the developer of your choice to have the photos printed.
To order your PhotoCD, click on the "Photo Products" tab. A drop down
menu will appear, and you can then simply select the PhotoCD. Please
make sure you have completed and saved all your desired edits before
placing the PhotoCD in your cart, or the edits will not appear on your
PhotoCD. You will have to select a delivery method. You can have your
PhotoCD mailed on compact disc (s) or you can download your all of your
PhotoPass photos. Then select "Add to Cart". At this point, you may
proceed with checking out, or you may continue shopping.
Please note that personally uploaded photos, Disney gallery photos,
expired photos, and/or unclaimed photos will not be included on your
PhotoCD. Photo processing is not included with purchase price.
If you have any questions, please contact us.
Sincerely,
Michelle
Disney Photo Imaging Guest Support Team
Jag svarade naturligtvis på detta:
Hello, again.
So for the price of about seven Disney Blu-Ray's I can have 40 amateur
shot pictures from you, burnt and delivered on an optical media. And if
I chose to download them I have to pay 600 dollars for them all.
It's the year 2012. 300 DPI/6.1 MP… I shoot pictures with higher resolution
with my daughters phone. And who buys a Photo CD? With my internet
connection today I download your 1,5MB pictures with the speed of four
pictures per second, so why should you burn it on an optical media, design
it, pack it,post it, and let the package travel all the way from the US to Sweden?
That is not a way to save our environment.
I am very, very disappointed with your way of handling this.
Gherry Svantesson
Och deras svar:
Dear Gherry,
Thank you for your response.
As stated in our PhotoCD product, you may chose to have your images as a download to your computer. The price for all of your photos as a PhotoDownload would be $169.95. If you would like, you may check out our "Special Offers" tab for any current promotions we are offering.
Please know that our goal is to continually review and enhance our Web site to provide new functionality, products, etc. so your experiences are always positive. Thank you for using Disney's PhotoPass service.
Sincerely,
Alycia
Disney Photo Imaging Guest Support Team
Okej, jag missade möjligheten att ladda ner hela paketet för 169,95 dollar, men det spelar ju ingen större roll. De erbjuder ändå 40 foton strax över tusenlappen, och dessutom kan du få det på en foto-CD. En foto-CD? Det var en helt underbar lösning när jag fotade analogt och jag fick bilderna på både papper och som fil, men nu, år 2012? Men, de är väl rädda om sina rättigheter. Om jag i USA inte kan få en tårta tillverkad med Musse Piggs bild på utan att bagaren betalar rättigheter för det, varför skulle jag då komma billigt undan med en bild där min dotter och Toker är med tillsammans.
Vultures!
fredag 20 april 2012
Universal - Islands of Adventure
Precis som inför tidigare parkbesök gick vi upp och kom iväg i tid. Efter att ha köat några minuter gick vi raka vägen till Harry Potter-världen, och tro mig när jag säger att jag blev förvånad vid ankomsten. Med Universal Studios i färskt minne tänkte jag mig att det skulle vara några attraktioner med HP-tema uppsatta, och några skyltar kring det, men jag hade fel. Redan tidigt såg vi Hogwarts-slottet dyka upp när man tittade uppåt, och det var minst sagt enormt. Vägen dit gick genom en hel stad med Potter-tema där allt var plockat från filmen. Helt hänförd tog jag mig fram till huvudattraktionen, där man blev placerad i en hängande korg med plats för fyra personer. I denna blev man tagen på en resa genom det uppbyggda slottet, och detta i kombination med filmsekvenser som skapade en färd som inte gick av för hackor. Bästa attraktionen denna dag, helt klart.
Den bästa enskilda händelsen för dagen gick av stapeln på Jurassic Parks vattenfärd. Naturligtvis satt jag där med kameran i högsta hugg och fotograferade så mycket jag kunde. Helt plötsligt öppnas en port, och en bit framför oss står en T-Rex. Slängde upp kameran i ren panik och brände av en bild, men konstaterade snabbt att slutartiden blev alldeles för lång och att jag således var tvungen att justera ISO:n. När allt var justerat höjde jag kameran igen och precis när jag skulle trycka av försvann marken under båten. Ett fritt fall i båt, något större än Flume Ride, och detta i totalt mörker. Jag var så fokuserad på kameran att jag nästan fick hjärtstillestånd när båten föll. Dagens bästa surprise blev det i alla fall!
Totalt sett är Islands of Adventure mycket bättre uppbyggt än Universal Studios. Snygga världar för Harry Potter, Jurassic Park och Cat In The Hat fick man vandra igenom för att komma till attraktionerna, och deras uppbyggnad var gedigna och trovärdiga. Den delen vi var minst i var den för Comics, detta trots stor popularitet nu när Avengers-premiären står för dörren. Vi åkte en filmad 3D-ride med Spiderman som var riktigt häftig, men mer än så blev det inte i den sektionen. Det fanns en berg-och-dalbana med Hulken som såg riktigt kul ut, men livrädd som jag är vågade jag inte åka den. Något annat vi valde att hoppa över var Blue Man Group. Visst hade det varit jättekul, men inte för Emma då showen startade 20.00 och höll på i närmare två timmar, så vi skippade det.
Dagen avslutades med middag på Bubba Gump, samt en runda på en annan närliggande äventyrsgolfbana än den vi tidigare varit på. Ett härligt avslut på en helt fantastisk resa. Väl hemma på hotellet packade vi och gjorde oss så klara vi kunde för resan hem. Känslorna är helt klart blandade, då semestern varit helt fantastisk men att man så nära slutskedet också längtar hem till det gröna lilla huset på Sjömärkesvägen 24 i Källby.
 |
| Emma och Lomax |
 |
| Cliffhanger |
 |
| Pottervärlden, med Hogwarts i bakgrunden |
 |
| Middag på Bubba Gump |
 |
| Pottervärlden... |
 |
| Hon kunde inte hålla emot |
 |
| Emma möter kusin Elvis största idol |
tisdag 17 april 2012
Disney, och dagens händelser
Då var det dags igen för en dag på Disney World, och den andra parken vi valde att besöka var Disney Hollywood Studios. Med Magic Kingdom i fräscht minne lade jag upp lite bättre logistik för denna tripp, så tack vare god planering kunde vi ta det hur lungt som helst och ändå hinna med att se allt vi ville se, och åka allt vi ville åka. Upplägget är relativt enkelt: Det finns så kallade Fast Pass som man får utan extra kostnad, och då plockar man ut ett sådant och får ett tidsspann på en timma när denna ska användas. Jag fixade FP till en sådan ride, sedan gick vi och åkte sådant där vanlig kö gällde samt gick och strosade i butiker. Och tack vare att det amerikanska folket inte har någon form av logistiskt tänk gick vi helt sonika förbi de lååånga köerna som gällde för de utan FP.
Star Tours, som är en 3D-upplevelse från Star Wars, var nog största behållningen. Emma och jag åkte den två gånger till och med. Toy Story Mania var också rolig, och min ensamma och hissnande tur i Tower of Terror gick inte heller av för hackor. För Emma är det viktigt att få träffa, krama och bli fotograferad med Disney-karaktärerna, så vi missade nog ingen av de stackarna som fick springa omkring i stora dräkter i Florida-värmen. Emma och jag var också med på en "filminspelning" med Phineas & Ferb. Tanken var att jag skulle följa med Emma fram och översätta åt henne när hon skulle få direktiv, men jag halkade med i showen. Emma fick en bastkjol på sig och fick dansa hula-hula, medan jag själv fick någon form av mössa på mig och fick låtsasåka surfbräda. Alice var och handlade pretzels till oss, så det finns tyvärr inga fotografier på spektaklet för tillfället, men då Disneys egna fotografer tog bilder finns det att hämta online, så jag kanske återkommer i ärendet.
Magic Kingdom har sina fyrverkerier som avslutning, och DHS har Fantasmic. En fullständigt helt makalös show som gav mig gåshud flera gånger. När tre fontäner sprutade upp och det sedan projicerades filmklipp från Disneys filmer började jag nästan gråta, och i slutet av showen när Mickey dyker upp högst upp på berget i sin bästa karaktär som Sorcerers Apprentice stod håren på armarna rakt upp. Jag försökte fånga några bilder, men som ni förstår är det omöjligt att återskapa känslan med ett foto. Att jag sedan tvingades ta bilderna med långa slutartider, och med en ISO på 6400 gjorde inte saken bättre.
Summeringen är den samma som för den tidigare parken: En helt fantastisk upplevelse, men känner ingen iver över att få komma tillbaka. Får väl dra med barnbarnen när det blir dags.
Vi har mest shoppat idag. En resa till Florida Mall blev det, samt till Best Buy. Allt jag tänkt köpa för att det var billigare var det samma pris på som hemma, ungefär. Jag kom därifrån med Hugo, M:I 4 och The Ring på Blu-Ray, samt en tredje generationens Apple TV. Nu måste jag vänta ett tag på ett jailbreak bara, sedan åker den där förbenade Boxeen till den lilla teven i vardagsrummet. Länge leve XBMC!
Efter handlandet hann vi med lite bad i hotellets pool, en fantastisk middag på Red Lobster, samt lite äventyrsgolf. Emma har precis somnat och Alice börjar plocka i väskorna. I morgon är det dags för resans sista event, Universals Islands of Adventure.
Star Tours, som är en 3D-upplevelse från Star Wars, var nog största behållningen. Emma och jag åkte den två gånger till och med. Toy Story Mania var också rolig, och min ensamma och hissnande tur i Tower of Terror gick inte heller av för hackor. För Emma är det viktigt att få träffa, krama och bli fotograferad med Disney-karaktärerna, så vi missade nog ingen av de stackarna som fick springa omkring i stora dräkter i Florida-värmen. Emma och jag var också med på en "filminspelning" med Phineas & Ferb. Tanken var att jag skulle följa med Emma fram och översätta åt henne när hon skulle få direktiv, men jag halkade med i showen. Emma fick en bastkjol på sig och fick dansa hula-hula, medan jag själv fick någon form av mössa på mig och fick låtsasåka surfbräda. Alice var och handlade pretzels till oss, så det finns tyvärr inga fotografier på spektaklet för tillfället, men då Disneys egna fotografer tog bilder finns det att hämta online, så jag kanske återkommer i ärendet.
Magic Kingdom har sina fyrverkerier som avslutning, och DHS har Fantasmic. En fullständigt helt makalös show som gav mig gåshud flera gånger. När tre fontäner sprutade upp och det sedan projicerades filmklipp från Disneys filmer började jag nästan gråta, och i slutet av showen när Mickey dyker upp högst upp på berget i sin bästa karaktär som Sorcerers Apprentice stod håren på armarna rakt upp. Jag försökte fånga några bilder, men som ni förstår är det omöjligt att återskapa känslan med ett foto. Att jag sedan tvingades ta bilderna med långa slutartider, och med en ISO på 6400 gjorde inte saken bättre.
Summeringen är den samma som för den tidigare parken: En helt fantastisk upplevelse, men känner ingen iver över att få komma tillbaka. Får väl dra med barnbarnen när det blir dags.
Vi har mest shoppat idag. En resa till Florida Mall blev det, samt till Best Buy. Allt jag tänkt köpa för att det var billigare var det samma pris på som hemma, ungefär. Jag kom därifrån med Hugo, M:I 4 och The Ring på Blu-Ray, samt en tredje generationens Apple TV. Nu måste jag vänta ett tag på ett jailbreak bara, sedan åker den där förbenade Boxeen till den lilla teven i vardagsrummet. Länge leve XBMC!
Efter handlandet hann vi med lite bad i hotellets pool, en fantastisk middag på Red Lobster, samt lite äventyrsgolf. Emma har precis somnat och Alice börjar plocka i väskorna. I morgon är det dags för resans sista event, Universals Islands of Adventure.
 |
| Den maffiga entrén |
 |
| Blir lika glad var gång jag ser hatten... |
 |
| Pixar Parade |
 |
| Ånyo den dynamiska duon |
 |
| Emma med sina två favoritgrabbar |
 |
| In Diana Jones |
 |
| Musse inleder Fantasmic |
 |
| Zimba projicerad på sprutande vatten |
 |
| Båd med flera av Disneys karaktärer |
 |
| Sorcerers Apprentice avslutar Fantasmic |
måndag 16 april 2012
Dagens inlägg inställt!
Lightroom strular och klockan är ganska mycket. Vi har i alla fall haft en bra dag på Disney Hollywood Studios, och i morgon blir det lite kompletterande shopping. Peace!
söndag 15 april 2012
Everglades
Lämnade Fiesta Keys med en mindre irritation. Jochen påpekade, en dag för sent tyvärr, att jag inte fick missa strandpromenaden och solnedgången i Key West, vilket jag gjorde. Dock varade inte bitterheten så länge, då kosan styrde mot Everglades. Anna på jobbet tipsade om att vi helt klart skulle åka med en liten svävare, och ingen stor turistbåt som rymde en hel hoper människor. Så vi beslutade oss för Captain Doug's Small Airboat Tours.
Båtarna tog sex personer, så det var vi och en familj från Schweitz som fick slåss om platserna i den väldigt rymliga båten. Resan var helt fantastisk! Tack vare båtens normala storlek blev det ett race genom några av Everglades mest trånga passager, och lyckliga var vi också då vi fick se både en aligator och några tvättbjörnar. Tydligen var vi lyckligt lottade, då Captain Bobby förklarade för oss att han än idag inte sett någon aligator med sina tidigare gäster. En helt fantastisk tur som hela familjen gillade skarpt, och jag ber er andra följa samma råd om ni styr kosan mot Everglades - Åk med liten svävare, det är flera 100% dyrare men värt vartenda öre. 93 dollar kostade kalaset för vår timma i träsket.
Ingen resa till USA är komplett utan ett besök på WalMart, och vi passade på att smita in på ett sådant på vägen hem. Alice handlade de matvaror hon ska ha med sig till Sverige (Flingor, frosting och lite annat), och jag köpte en Limited Edition av Big Lebowski på Blu-Ray.
På vägen hem stannade vi också till på TGI Fridays för lite käk. Drog en Jack Daniels sampler med kyckling, räkor och revben. Helt sanslöst gott! Nu väntar några timmars sömn innan klockan ringer, och ett besök på Disney Hollywood Studios väntar.
PS. Ah, just det. Jag fick tag i farsans Chrome Wheel Cleaner från Eagle One. Äntligen! DS.
Båtarna tog sex personer, så det var vi och en familj från Schweitz som fick slåss om platserna i den väldigt rymliga båten. Resan var helt fantastisk! Tack vare båtens normala storlek blev det ett race genom några av Everglades mest trånga passager, och lyckliga var vi också då vi fick se både en aligator och några tvättbjörnar. Tydligen var vi lyckligt lottade, då Captain Bobby förklarade för oss att han än idag inte sett någon aligator med sina tidigare gäster. En helt fantastisk tur som hela familjen gillade skarpt, och jag ber er andra följa samma råd om ni styr kosan mot Everglades - Åk med liten svävare, det är flera 100% dyrare men värt vartenda öre. 93 dollar kostade kalaset för vår timma i träsket.
Ingen resa till USA är komplett utan ett besök på WalMart, och vi passade på att smita in på ett sådant på vägen hem. Alice handlade de matvaror hon ska ha med sig till Sverige (Flingor, frosting och lite annat), och jag köpte en Limited Edition av Big Lebowski på Blu-Ray.
På vägen hem stannade vi också till på TGI Fridays för lite käk. Drog en Jack Daniels sampler med kyckling, räkor och revben. Helt sanslöst gott! Nu väntar några timmars sömn innan klockan ringer, och ett besök på Disney Hollywood Studios väntar.
PS. Ah, just det. Jag fick tag i farsans Chrome Wheel Cleaner från Eagle One. Äntligen! DS.
 |
| Så Anna Wahlgrens böcker finns i USA också? |
 |
| Alice fick till slut komma till Banana Republic |
 |
| Jakten är över. Farsans prylar är funna. |
 |
| Pelikaner som medresenärer på svävaren |
 |
| Having a good time! |
 |
| En 40-årig best |
 |
| Visst är de söta? |
 |
| Captain Alice |
 |
| En liten bebisaligator |
 |
| Captain Bobby |
 |
| Fullständigt livrädd, men hon gjorde det! |
 |
| Feta bonne-bränna-armar med upprullad t-shirt. Ville bättra på brännan lite bara, men att det såg så illa ut trodde jag inte. |
lördag 14 april 2012
Key West
Vi startade mulet och blåsigt. När vi klev upp på morgonen såg det inte ut som att dagens resa till Key West skulle bli en höjdare. Vinden låg på rejält och molnen var mörkare än vad vi kanske önskat. Sakta men säkert drog vi oss mot vårt mål, men då stället vi bor på inte bidrar med någon form av frukost stannade vi på IHOP. Frukosten var rejäl, med skramlade ägg, bacon, korv och pannkakor, så den stod vi oss på länge. Riktigt trevlig och bastant frukost, men att pröjsa 35 dollar för en frukost är inget man kan göra varje dag.
När vi kom fram till Key West visade solen sin bästa sida och spred lite värme över oss. Vi bänkade oss på en turistbuss som tog oss igenom den gamla delen av stan, och vid ett badställe stannade vi för att ta oss ett dopp. Väl framme såg inte Atlanten så inbjudande ut. Vi gick istället in på krogen bredvid och tog oss ett glas. Det uppstod lite missförstånd med servitrisen, som jag gärna önskar att någon kan reda ut åt mig. De hade en IPA på fat, så jag beställde en IPA och uttalade det som ett ord; IPA. Hon förstod inte, och pekade på alla andra sorter. Till slut kopplade det och hon sa; "Ahhh, you mean the I.P.A. (Ajj Pii Äjj). Vad säger man egentligen? Visst uttalar man IPA som ett ord?
Vi vandrade runt i stan och besökte klädbutiker, fotoaffärer, leksaksaffärer och dylikt. Alice fick handlat lite, och likaså Emma. Eller ja, jag handlade också för i min påse för dagen låg det en T-shirt och ett glas från Hard Rock, samt två fina handrullade cigarrer. Key West hade varit fantastiskt om Alice och jag hade varit där ensamma, på en vespa genom stan. Det är som en stor version av Smögen, vilket medför att det mest är en massa skräp att handla, samt att det är mer anpassat för krökande ungdomar. I vilket fall som helst hade vi det riktigt trevligt, och turen var helt klart värt mödan och pengarna.
Ännu en stor bragd utförd av min hjälte. Älskade Emma hade bestämt sig för att fläta håret, detta trots att hon är håröm som få. Jag lämnade Emma och Alice med damerna som fixade flätorna, och väl tillbaka fann jag Emma storgråtande med en flätande dam över sig. Hon led verkligen, men trots att tårarna forsade ner för hennes kinder vägrade hon ge upp. Det var en stolt dotter som lämnade "salongen" när flätorna var klara.
Väl tillbaka på placet vi bor på kastade vi oss mot restaurangen. Där var det fullt ös med ätande och drickande människor, till tonerna av en DJ som nog var närmare 60 bast och såg ut att komma från södern någonstans. Drog en request på The Doors "Roadhouse Blues" och där lyckades vi med att förstå varandra trots att han pratade med accent som var oförståelig. Några öl åkte ner, och nu sitter vi på rummet och väntar på att dottern ska somna. Alice ska avnjuta en raspberry daiquiri och jag får nöja mig med en ale jag köpte tidigare, och till det ska vi planera morgondagens tur mot Everglades.
PS. Det hann hända lite mer innan postning. Alice och jag avnjöt den inköpta Key Lime Pie:n i vår lilla stuga, och sköljde ner det med ale och raspberry daiquiri. DS.
När vi kom fram till Key West visade solen sin bästa sida och spred lite värme över oss. Vi bänkade oss på en turistbuss som tog oss igenom den gamla delen av stan, och vid ett badställe stannade vi för att ta oss ett dopp. Väl framme såg inte Atlanten så inbjudande ut. Vi gick istället in på krogen bredvid och tog oss ett glas. Det uppstod lite missförstånd med servitrisen, som jag gärna önskar att någon kan reda ut åt mig. De hade en IPA på fat, så jag beställde en IPA och uttalade det som ett ord; IPA. Hon förstod inte, och pekade på alla andra sorter. Till slut kopplade det och hon sa; "Ahhh, you mean the I.P.A. (Ajj Pii Äjj). Vad säger man egentligen? Visst uttalar man IPA som ett ord?
Vi vandrade runt i stan och besökte klädbutiker, fotoaffärer, leksaksaffärer och dylikt. Alice fick handlat lite, och likaså Emma. Eller ja, jag handlade också för i min påse för dagen låg det en T-shirt och ett glas från Hard Rock, samt två fina handrullade cigarrer. Key West hade varit fantastiskt om Alice och jag hade varit där ensamma, på en vespa genom stan. Det är som en stor version av Smögen, vilket medför att det mest är en massa skräp att handla, samt att det är mer anpassat för krökande ungdomar. I vilket fall som helst hade vi det riktigt trevligt, och turen var helt klart värt mödan och pengarna.
Ännu en stor bragd utförd av min hjälte. Älskade Emma hade bestämt sig för att fläta håret, detta trots att hon är håröm som få. Jag lämnade Emma och Alice med damerna som fixade flätorna, och väl tillbaka fann jag Emma storgråtande med en flätande dam över sig. Hon led verkligen, men trots att tårarna forsade ner för hennes kinder vägrade hon ge upp. Det var en stolt dotter som lämnade "salongen" när flätorna var klara.
Väl tillbaka på placet vi bor på kastade vi oss mot restaurangen. Där var det fullt ös med ätande och drickande människor, till tonerna av en DJ som nog var närmare 60 bast och såg ut att komma från södern någonstans. Drog en request på The Doors "Roadhouse Blues" och där lyckades vi med att förstå varandra trots att han pratade med accent som var oförståelig. Några öl åkte ner, och nu sitter vi på rummet och väntar på att dottern ska somna. Alice ska avnjuta en raspberry daiquiri och jag får nöja mig med en ale jag köpte tidigare, och till det ska vi planera morgondagens tur mot Everglades.
PS. Det hann hända lite mer innan postning. Alice och jag avnjöt den inköpta Key Lime Pie:n i vår lilla stuga, och sköljde ner det med ale och raspberry daiquiri. DS.
 |
| DJ Redneck |
 |
| Hemingways berömda bar |
 |
| 14 mil från Cuba |
 |
| Snyggast på beachen bakifrån... |
 |
| ...och framifrån. INTE tappa tvålen här! |
 |
| Key Lime Pie var inte så pjåkigt |
 |
| Bit ihop och kom igen! |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)