Peace & Love, coming up!

Är ju helt tröstlöst sorglig på att uppdatera den här bloggen, men det är mycket med lite av varje nu. Emellanåt känns jag ju som mästarnas mästare på att sticka ut näsan och vara lite för rak, och jag förstår inte varför jag inte använder den här bloggen för att förmedla mina tankar kring allt som händer.

Mitt sug för att fotografera har avtagit en smula, och det mest för att jag saknar inspiration och uppdrag kan jag tänka, för när jag väl blir ombedd ser jag fram emot att skjuta lite för utmaningens skull. I år verkar det i alla fall ha löst sig - Jag åker äntligen till Peace & Love och hämtar ut ett fotopass! Hoppar över morgondagens session då det enda jag egentligen ville se var Winnerbäck, men då han inte släppt ett bra album sedan "Kom" står jag gärna över konserten och en övernattning. På torsdag morgon drar jag ändå iväg. Efter att ha levererat lite prylar till Luleå piper jag raka vägen till Borlänge för att njuta av lite härlig live-musik, samt lite fotande då.

Årets uppställning är ingen höjdare om ni frågar mig. Även om schemat pekar på en del populära artister är det faktiskt inga jag suktar efter att se direkt. På torsdag blir det Slagsmålsklubben, Den svenska björnstammen, Laleh, Arch Enemy och Veronica Maggio. Vet faktiskt inte vad som är mest intressant i den uppställningen, men det blir nog Maggio som står för höjdpunkten denna dag.

Även om Kent står med på fredagens schema är det något helt annat som lockar mest. Rebecca & Fiona, Di Leva och ovan nämnda Kent ska betas av, men framför allt är det Billy Idol som står högst på prioriteringslistan. Trodde väl aldrig när jag stod och skrapade vinylerna att jag skulle få se karln live, och nu när jag nästan trodde att karln var död poppar han upp som gubben i lådan. Visst har han många år på nacken nu, men klarade Bob Dylan sig förra året fixar nog Idol biffen i år. Ett stor nackdel denna dag är att Nero och Mash Up International kör samtidigt som Kent. Inte bra!

Lördagens P&L visar upp världens i särklass sämsta spelschema. Hoffmaestro krockar med Anna Ternheim (väljer nog Ternheim där), Skrillex krockar med Thåström och Rihanna kör samtidigt som Soundtrack of our lives spelar. Hade gärna sett Thåström, men då det är Skrillex som för mig är årets höjdpunkt får han helt enkelt spela utan mig. Jag kommer att befinna mig i fotodiket när Rihanna drar igång, men tror nog att jag hellre avslutar hela P&L med Soundtrack, då detta är deras sista turné. Hoppas det är fler än jag som tänker så, för jag förstår inte storheten med Rihanna, faktiskt.

Men, jag ser också fram emot att i min ensamhet strosa runt på festivalen och i några dagar bara vara i min egen värld, och denna gång med kameran vid min sida. Hittar jag bara vettigt nätverk kommer bloggen att uppdateras med festivalens händelser.

Peace!

Edit: Jag ska till Umeå först, inte Luleå...
Edit 2: Inte Umeå heller, men väl Falun...